När man som tjej är född och uppvuxen i Norrland så lär man sig omfamna vintermörkret lika mycket mycket man avgudar de oändliga sommarnätterna. För mig är ljus och mörker två sidor av samma mynt, och en kombination av de båda kan leda till mäktiga ljusspel som inte liknar något annat än en teater.
Att köra på en enslig väg med ingenting annat än mörker omkring sig är en märklig känsla, som att försöka springa under vatten på något sätt. Det är inte förrän man slår på lyset på bilen, och allt omkring dig plötsligt blir skuggor och figurer, mystiska och vackra, som du förstår att du färdas framåt i en rasande fart. Mina lampor på bilen består av tre stycken SEEKER-ljus då jag föredrar klassiska runda lampor före ledramp som jag tycker ser betydligt maffigare ut. Ett märke som på grund av sin otroliga TIR-optik inte avger något spilljus åt alla håll. Det innebär att ljuset inte reflekteras och sprids ut i den vita snön som ofta ligger i drivor hos oss i norr, och inte heller försvinner upp mot grantopparna som sträcker sig upp mot norrskenet.
Jag är en typiskt pojkflicka och är inte mycket för diskreta monteringar så jag valde tre lampor då jag önskade att ha en både bred och lång ljusbild samtidigt, någonting som gick att kombinera när jag skaffade mina extraljus. På min killes bil har vi istället satt en ledramp av märket X-Vision. Dess kursiva design följer bilens front som om vore den framtagen just för detta fordon. Rampens böjning gör även att ljuset når ut i vägrenen ordentligt. Samtidigt har den en väldigt effektiv kastlängd som gör att han, sin ganska oaktsamma karaktär till trots, kan se när ett djur korsar vägen många meter framöver.
Vi går mot ljusare tider men vi kommer båda definitivt att ha stor användning av extraljusen även under sommarhalvåret då vi ofta är ute och åker med bilarna under sena kvällar. Jag lovar att ta lite bilder på ljusen när bilarna hunnit tvättats.
Vad i tusan är det som händer i världen, coronaviruset härjar i hela världen men i mitt kära Italien är det en fullfjädrad katastrof som håller på att inträffa. Se bara på gatorna i Milano, varken några bilar eller fotgängare syns p.g.a utegångsförbud som råder vilket nästan känns som en skräckfilm. En spöklik stad just nu men ack så vacker. Jag gråter för Italien och alla underbara människor som bor där, snälla låt oss få stopp på eländet nu.